asså ibland måste man ju få skratta. det finns så många speciella människor på gymet. det är så himla kul för man lär ju verkligen känna folk som är där varje dag och tränar och då vet alla vem man är och det är värsta familjärt och allt. en av dessa är en herre vi kallar "vet du ka" (vet du vad på norska). det uttrycket använder han säkert två gånger i alla meningar. lång, smal, luktar godast på centret (nästan tjejigt luktar han, scary) med blonderade slingor. i 40årsåldern. han går runt och snackar med alla, han måste verkligen vara den mest pratsjuka människan på jorden. det kan vara om allt möjligt, och om man gud förbjude frågar honom något så får man världens längsta utläggning om kaskelotter, vaser eller vad tusan som helst. men han är så härlig, sprider massa god energi och man får sig alltid ett gott skratt när han kommer inom på centret. - Ha en god helg nu! - Vet du ka, jag ska ha ett gott liv!
Liten uppdate också. i helgen var det inflyttningsfest hos anny från jobbet. jag, christoffer och philip pyntade upp oss och begav oss till anny. där var den en salig blandning av människor, allt från tjejen som hade bott tillsammans med johan som jag bodde med förr, till killen som hade klätt ut sig till mimare en gång på jobbet och var med på ett spinningpass, till killen som var från SKRÅMTRÄSK! haha, vad är oddsen liksom! riktigt kul var det iallafall, jag fick äta muffins, spela beerpong för första gången (vilket innebar en massa öl vilket nu i efterhand inte var så smart) och en monstergod kaffe med bailey. fem av fem toasters helt enkelt! helgen blev slut och nu är det vardag igen. har gjort en massa wok idag med vattenkastanjer, kokosmjölk och massa annat gott. typ dagens accomplishment. nu väntar säkert någon trevlig film eller något :)
så, sista tre dagarna i månader och typ 80 salj kvar att göra. känner att det här har varit en väldigt tung månad. det har inte alls gått som jag har tänkt mig och jag hatar när det går dåligt. och jag hatar då jag sprider massa dålig energi runt omkring mig. men jag kan inte hjälpa det, ibland så går inte allt att dölja. det är så synd att jag känner så här, älskar mitt jobb och alla som är där, men nu är jag nere i värsta svackan. men, efter regn kommer solsken och jag har inte gett upp hoppet om den här månaden än. det SKA gå! annars så händer inte mycket alls. livet rullar på och jag tackar mina fina rumskamrater för att jag har det så bra. vi fick tillskott i går av freddie, aleks kompis som jag bodde med när jag bodde hos dom. han ska bo med oss tills vidare vilket är himla trevligt :) sen så har johanna åkt hem till sverige i två veckor vilket suger, saknar henne redan! men, snart är vi allihopa igen, vännerna på östervåg 37 :)