åh. sista veckan i stavanger imorgon och jag har verkligen ångest. ska jag, som bott hær i ett år, verkligen åka HEM? på riktigt? shit. fina stavanger, med mina fina vænner och mina fina minnen. om jag fick skulle jag flytta allt detta hem så jag fick ha båda stæderna med mig. jag har gjort så mycket hær, utvecklats så mycket som person och lært mig så fruktansvært mycket om livet. det kænns verkligen som om det hær ær staden då jag blev mig sjælv. jag fick mig ett riktigt jobb, stod på egna ben och børjade egentligen från scratch och jag har inte insett hur mycket jag ælskar det hær stællet førræn nu. jag har alltid trivts bra, men det ær nu nær man kanske lever lite mer i nuet som man inser hur bra man har det. jag bor med fyra fantastiska killar som jag sett varje dag nu i flera flera månader och helt pløtsligt så kommer jag kanske aldrig træffa dom igen. sjukt.

men, jag ser fram emot att komma hem också. få krama om familjen och mina vænner som jag har hemma. jag ær otroligt glad øver att jag vet att de finns dær før mig då jag kommer hem. utan dom hade det kænts otroligt tufft att åka hem. så tack och lov før allt hemma, før det har jag saknat fruktansvært mycket. så visst, det ska bli skønt att komma hem och bara få vara ett par veckor. det ær så mycket jag ska hinna med sen så det kænns bra att bara få vila och samla nya krafter igen.

sista veckan hær ska jag njuta. varje sekund. gå omkring och se på staden som jag nu fått se under fyra årstider. ta in allt av det jag ælskar med den hær staden och minnas allt som hænt hær. minnas staden som formade mig.
nær man får en kund som pratar engelska. de ær alltid lika trevliga och jag ælskar verkligen att prata engelska med dem.